Bilden ovan: teckning av astronomen Pehr
Wargentin, föreställande Venuspassagen 1769.

Den 8 juni började med regn och rusk! Ingen bra start för observationer av venuspassagen. Media, bl a; SVT och TV 4 gästade Observatoriet och sände direkt trots det dåliga vädret. Alla som bokat sig för en titt i kupolen på denna händelse, kom dock med gott humör ändå. Allas tålamod belönades vid 11-tiden, då molnen sprack upp och solen med Venus som en svart prick kunde studeras fram till 13.22 då den passerat helt.

Föredrag hölls i Stora salen. Katarina G:son Lundgren, museet, berättade om Venuspassagerna 1761 och 1769.
Magnus Berg, Albert Bonniers förlag AB, "Venus i Solen" om Thomas Pynchon och Venuspassagen och sist gav Musica Practica en konsert med musik av Johan Helmich Roman.
14.00 avslutades evenemanget.

T.v. Nippe Olsson, museets astronomiguide, visar och berättar i Observatoriekupolen. Nedan: Via länk
från observatoriet på Kanarieöarna
kunde man se passagen på storduk.

Bilden nedan: Venuspassagen sedd från Hamburg
den 3 juni 1769.

Bild t.v.
Ute på gården ställde Stockholms
Amatörastronomer med benäget bistånd från Gunnar Olssons foto, upp några teleskop för att övriga som inte fick plats i Observatoriets kupol, kunde få en titt.

En Venuspassage inträffar när planeten Venus passerar mellan jorden och solen på så
sätt att den syns mot solskivan som en prick. Eftersom fenomenet är ganska ovanligt
brukar det bli särskilt uppmärksammat. Vid tidigare passager har man utnyttjat jordens, solens och Venus inbördes positioner för att beräkna avstånden mellan jorden och
Venus, liksom mellan jorden och solen. Under 1700-talet inträffade två passager - 1761 och 1769. Dessa fick stor betydelse för det internationella astronomiska samarbetet när
det gällde att räkna ut avstånden i solsystemet. För första gången fick astronomerna en uppfattning om de rätta distanserna i rymden. Följande passage - 1874 kunde inte observeras från Sverige och heller inte passagen 1882.

1761 och -69 följde Stockholmsobservatoriets förste astronom Pehr Wilhelm Wargentin händelseförloppen från Observatoriekullen tillsammans med bl.a. drottning Lovisa Ulrika och kronprins Gustav (III). Med på plats fanns också delar av diplomatiska kåren samt vetenskapsmän från olika håll i Sverige. Utefter den svenska östkusten satt andra astronomer, från Landskrona i Skåne till Kajaneborg i Finland, och stirrade stint mot
solen genom sina teleskop för att kunna vara med och bidra till uträkningen av avstånden
till Venus och Solen. Vid 1769 års passage fanns den svenske Linnélärjungen Daniel Solander med, när kapten James Cook satte upp sitt teleskop på Tahiti för att följa
Venus gång över solskivan.

Nu får du också chansen att se en passage, men var försiktig. Titta aldrig rakt mot solen utan att först vara försedd med ordentliga solfilter. Det bästa sättet att uppleva passagen dock, är att göra en projektionsbild. Rikta en kikare eller ett teleskop mot solen. Låt dess ljus falla genom instrumentet på en hård vit pappskiva i andra änden. Solen och planeten kommer nu att avteckna sig på skivan. Reglera skärpan tills du får en skarp bild. Nu kan flera titta på passagen samtidigt. Lycka till.

Fakta Venus

Venus är den andra planeten i solsystemet från solen räknat. Dess massa är 82% av jordens. Venus roterar kring sin egen axel på 243 jorddygn och runt solen på 225 dygn. Dygnet är alltså längre än året. Venus atmosfär består till 97% av koldioxid. Här finns inget vatten och mycket lite syre. Istället får en eventuell besökare dras med en enorm växthuseffekt med temperaturer upp till 450 grader. I det ogenomträngliga molntäcket rör sig också frätande dimbankar av svavelsyra. Planetens yta är täckt av kratrar och vulkaner med stelnade lavaflöden kring sig. Medelavståndet till Venus från jorden beräknas till 149, 59787 miljoner kilometer.

Källa: Ahlin: Astronomisk kalender 2004; Lagerkvist/Lodén: Planeter, stjärnor, galaxer; Gahm/Falk: Solsystemet i tid och rum.

Ännu mer om passagen kan du se på Astronomiska Institutionens hemsida
http://vt-2004.astro.su.se

Följ passagen i direkt från KVA:s solobservatorium på Kanarieöarna>>

Museet drivs av Vetenskapsakademien och är dess första egna byggnad.